Den osynliga sjukdomen!

I morse så var det snö och kallt ute. Kanske inte riktigt det man önskar just nu. Nu skiner solen och stormar ute. Håller gärna mig inne idag.
Bloggen är typ som en dagbok som för många andra. Skriver det jag känner för just där och då.Det jag ska skriva om känns utlämnande och lite pirrigt. Jag präglas och lider av det varje dag ju.

För ca 4 år så gick jag TOTALT in i väggen. Jobbade heltid + att jag hade ett vikariat också för att få ekonomin gå runt. Jag utvecklade en kraftig depression och ångest. Dags formen är totalt avgörande för mig därför är det väldigt svårt och planera saker och ting. En del dagar kommer jag inte upp ur sängen. För om jag planerar för mycket och det inte går och fullfölja så blir jag riktigt sjuk. Jag som älskar att planera!

Depressionen sträcker sig lång tid tillbaka ända till barndomen. Har nu varit hemma i ca 4 år. Får inte jobba för läkarna och psykologerna. Har dessutom KRONISK huvudvärk. Allt det här är fruktansvärt smärtfullt och leva med.

Idag är formen lite si som så. Blixtrande huvudvärk och frossa (har inte feber). Har legat ganska mycket idag. Fick en skit jobbig å-attack i bilen på väg hem från Oslo igår kväll. Det är så jobbigt för det kommer precis när som helst och det går inte och styra det. Det är så j-la jobbigt och leva med den "osynliga sjukdomen". Ja ha ja nu rinner tårarna igen allt är så smärtfullt. Intalar mig att det blir en super dag imorgon med topp humör.

JAG ÄLSKAR MIN FAMILJ som har lärt sig och leva med denna sjukdom ( och mig).

Kram K.